Det här receptet har förekommit förut på bloggen, men jag har gjort lite ändringar… så det här är den nya versionen!
I raddan av kok- & bakböcker i kökshyllan står kanske den mest åtråvärda skatten av alla – en pärm med handskrivna recept från min mor. Några av dem har dykt upp här tidigare, och idag blev det dags för ett till – den berömda, saftiga banankakan. Till saken hör att min mor, som tillhör en helt annan generation och idag är 85 år ung, använder gamla hederliga termer som ‘kaffekopp socker’ och dylikt, så jag har efter några försök ”moderniserat” hennes recept något i avseende av mått. En annan detalj är att det sällan anges någon arbetsbeskrivning – det är ingredienserna, vilken ugnsvärme och tid – och det är det hela! Men bra blir det i alla fall… T.ex. har jag ingen aning om varför hon använder både bakpulver och bikarbonat i det här receptet – men jag kör på regeln att om det funkar, så finns det ingen anledning att ändra på det. 🙂
Den här kakan är underbar i sin saftighet och funkar även som dessert med en kula god vaniljglass – bananerna ska vara väl mogna, gärna på gränsen till övermogna – då blir kakan bäst. Att ha nötter i är mitt eget påfund – om man inte gillar nötter, eller är allergisk, så går det bra att hoppa över dem.
2 st välmogna bananer
1 ägg
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 g smält smör
150 g vetemjöl (2,5 dl)
1 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
4 msk vispgrädde
100 g hasselnötter
Sätt ugnen på 175 C. Smöra och bröda en avlång sockerkaksform.
Mosa bananerna ordentligt – jag körde med stavmixern. Hacka nötterna ganska grovt och smält smöret på låg värme.
Vispa ägget med socker och vaniljsocker tills det är vitt och pösigt och tillsätt smöret under vispning. Blanda i grädden i bananmoset och rör ner detta väl i äggsmeten. Blanda torrvarorna och vänd ner i smeten, och tillsätt sist de hackade nötterna.
Häll smeten i formen och baka av mitt i ugnen i ca 30 minuter. Prova med en sticka att kakan är torr.
Underbart! Samma recept finns i min mammas receptskatt, som hon i sin tur har ärvt av sin mor (som i dagarna skulle blivit 100 år om hon fått leva)! Länge leve de gamla beprövade recepten!