En del av fikabuffén...
Ibland ska man få misslyckas lite – för mig händer det ganska ofta små missöden, även om det normalt sett inte är några större katastrofer – det brukar vara mest utseendemässigt som jag halkar till ibland. Så även idag!
Jag har länge varit sugen på att ge mig på att baka Budapestbakelser – min föregångare på jobbet, Helena, gjorde de mest *otroliga* sådana – och jag kunde trycka i mig både en och två när det blev över från eftermiddagsbuffén…. dock har jag aldrig gjort dessa godsaker själv. Häromsistens gjorde Leila just såna i sitt program, och i helgen hittade jag ännu ett recept i Mia Öhrns bok ”Klassiska kakor på nytt vis” – så jag tog det som ett tecken att nu är det dags. 🙂 Kolla dessutom in hennes blogg om du inte gjort det tidigare – du hittar länken i högerspalten här…
Mias recept vann i mina ögon – det innehöll hasselnötter och choklad, två saker som jag gillar – men jag använde Leilas teknik med att spritsa ut marängen eftersom det såg mycket snyggare ut. Lång historia kort så gjorde jag två misstag – jag spritsade marängen alldeles för tjockt, vilket gjorde att det var svårt att få till en snygg rulle utan att den sprack, och dessutom hade jag på alldeles för mycket grädde i sista momentet innan den skulle rullas ihop, vilket resulterade i en rulle lika grov som min underarm (och det är ganska grovt…). Nåväl – när jag gjort ett par stycken så började det se någorlunda ut – och smaken var det inget fel på! Lite gliringar från kollegorna fick man ta….
I Mias recept använder hon färsk grapefrukt istället för konserverade mandariner, helt enkelt för att hon inte gillar just dem. Jag å andra sidan formligen älskar konserverade mandariner! Antagligen ska man inte göra det – burkkonserv och allt – men det har nog med att göra att Mor Britta ofta använde just mandariner till sina tårtor när jag var barn och jag snattade alltid några klyftor medans jag kollade vad hon gjorde – så för mig smakar det barndomsminnen! Låt smaken avgöra!
Botten:
Det här var den sista av de jag gjorde och den ser ändå hygglig ut... lite får man bjuda på sina misstag... Löjligt gott är det i alla fall!
2 dl hasselnötter (eller andra nötter, mandel e.dyl.)
75 g mörk choklad
½ dl Maizena
2 ½ dl strösocker
5 äggvitor
Fyllning
3 dl vispgrädde
1 brk konserverade mandarinklyftor
Kör nötterna och chokladen i matberedaren, ganska fint – det gör inget om det är några större bitar i. Blanda i Maizenan och knappt hälften av strösockret – blanda väl.
Vispa äggvitorna i rostfri bunke. Tillsätt resten av sockret när det börjar bli luftigt och fortsätt vispa tills det blivit ett styvt skum. Vänd ner nötblandningen i äggviteskummet. Lägg bakplåtspapper på en plåt och antingen bred ut smeten i ett jämnt lager, eller spritsa i långa, ca 1 cm tjocka ränder tätt ihop – på längden.
Grädda i 175 C i ca 15-20 minuter. Marängen ska få lite färg på toppen. När du tagit ut marängbottnen – lägg ett bakplåtspapper ovanpå och vänd försiktigt upp och ned på hela härligheten, ta bort plåten och låt bottnen svalna helt mellan de två bakplåtspappren.
Vispa grädden fluffig. Bred i ett jämnt lager över den avsvalnade bottnen, strö över de avrunna mandarinerna och rulla sedan ihop som en rulltårta från långsidan. Pudra lite florsocker och kakao över.
Antingen kan man skära bitar i förväg – eller också sätta fram hela härligheten som den här och låta alla ta så stor eller liten bit de vill ha.
The Accidental Baker 
Supergod! Och lättbakad. Att den sprack lite när jag rullade den såg bara gott ut. Jag fyllde den med färska hallon och blåbär. Bredde på ett lager hemgjord lemoncurd under täcket med vispgrädde. Friskt och gott. Tack för ännu ett bra och gott recept.
Kan du inte snickra ihop ett recept på surdegsbröd i långpanna? Jag har äntligen upptäckt hur snabbt och lätt man bakar långpannebröd. När man äter ett stycke får man känslan av att det är en bulle. Skönt slippa rulla när man har ont om tid men är i behov av ett bröd.
Tack, Gunilla!
Jag gillar att man kan välja lite själv vad man vill fylla rullen med – beroende på vad man gillar, har hemma och är sugen på just då.
Surdegsbröd i långpanna är en intressant idé – själv brukar jag göra Focaccia som mest i långpanna. Det enda som känns lite ”fel” med det är att man normalt vill ha en spänning i degen för att få höjd och luftighet i surdegsbrödet och i långpanna kommer det att bli kompaktare av naturliga skäl. Egentligen skulle man bara kunna ta receptet jag skrev in som Mitt ultimata ljusa surdegsbröd och försiktigt trycka ut degen i långpanna så att så mycket som möjligt av luftbubblorna bevaras.
En god vän till mig som gillar bröd, men som inte orkar hålla på med surdeg och handformning, brukar helt enkelt göra en enkel ljus bröddeg, låta den bli rätt lös och sedan helt enkelt hälla ut den i en långpanna. Brödet blir gott, men som sagt lite kompaktare än normalt. 🙂
Lycka till!
Tusen tack, det ska jag testa, ditt surdegsbröd i långpanna. Tack också för att du skriver att degen ska vara rätt lös och att bröd i långpanna blir kompaktare. Det förklarar en del frågetecken. Något som är gott är att rosta frön som ska vara med och att söta med lönnsirap. Blir smakrikt.
I somras orkade jag inte mata mina Gateau surdegar. Men efter 3 eller möjligtvis 3,5 mån tog jag mig samman och till min stora förvåning tackade de för maten och levde vidare.