Mitt ultimata ljusa surdegsbröd (hittills..)

Vid det här laget har det hunnits med ett antal surdegslimpor här hemma, och för varje gång testar jag nån liten ny detalj för att få brödet precis som jag vill ha det – och nu har jag hittat vad jag tycker är det godaste hittills. Min uppfattning om en god surdegslimpa är en rejäl, knaprig skorpa med ett lite ”tuggigt” inkråm – och så ska det hålla sig bra.

Nu vet jag att alla inte håller med om min smak och mitt tycke – jag fuskar med lite jäst när jag inte har lust att vänta två dygn på brödet och mina metoder är ett hopkok av ett flertal recept och tips och råd från alla möjliga böcker och bloggar.

Jag använder bakstenar av täljsten i ugnen, som mina trogna läsare vet – senaste tillskottet i utrustningen är en rejäl bakspade av god kvalitet för att få brödet från bakbordet till ugnen, och jag har också börjat snitta brödet betydligt mer än jag gjorde tidigare. Jag har ännu inte köpt någon dedikerad brödsnittskniv, utan kör med rakblad – vanliga köksknivar drar sönder degen, oavsett hur skarpa de är.

Något jag nämnt tidigare att jag tagit till mig är dels att jag numera alltid låter degen genomgå autolys – d.v.s. jag kör ihop hela degen i blandaren tills den precis gått ihop och är slät och sedan låter den vila 45 minuter innan den knådas ordentligt, och dels att jag slutat använda Manitobamjöl och nu försöker hålla mig till ekologiskt, stenmalet mjöl.

Nedanstående recept är avpassat att funka bra i en Kitchenaidmaskin – lagom storlek för att bli knådat ordentligt.

Till ett stort bröd.
375 g vatten
75 g vetesurdeg
110 g rågsurdeg
20 g honung
100 g durummjöl
460-500 g stenmalet, ekologiskt vetemjöl
5 g jäst
20 g havssalt

Lägg allt mjöl i bunken och gör en grop i mitten där degkroken kommer hamna. I gropen, tillsätt vatten, surdegar, honung och jäst – avvakta med saltet. Sätt dit kroken och kör ihop degen på låg hastighet tills den går ihop och är någorlunda slät. Den ska släppa bunkens kanter ordentligt, men kan kladda lite i botten. Stanna maskinen, skrapa ner degen från sidorna och från kroken och täck bunken med en bakhandduk. Låt vila i 45 minuter.

Kör igång maskinen på låg hastighet och tillsätt saltet, och kör degen i 15 miuter – den ska vara smidig, men inte för fast. Ta ur kroken och låt degen vila i bunken i 30 minuter till. Olja en bunke eller plastlåda med lock – jag använder en Margretebunke på 4 liter med lock. Ta upp degen och vik den i treslag på mjölat bakbord, lägg ner den i den oljade bunken och strö över lite mjöl. Låt jäsa i sisådär 1,5 – 2 timmar till dubbel storlek.

I god tid, starta upp ugnen på 260 C varmluft med en tom, djup plåt på nedersta falsen i ugnen. Har du inte baksten, sätt in en tom, flat plåt på mittenfalsen så att den blir rejält upphettad.

Stjälp upp den färdigjästa degen på mjölat bakbord och forma försiktigt till ett bröd – tryck inte ut luftbubblorna för mycket. Snitta med rakblad eller mycket vass kniv och för över degen till baksten/plåt med spade, händer eller med hjälp av ett bakplåtspapper. Kasta in ca 2 dl vatten på bottenplåten och stäng ugnsluckan. Efter 5 minuter, sänk värmen till 210 C. Efter ytterligare 10 minuter, öppna ugnsluckan och vädra ur ordentligt – ta gärna ut bottenplåten också. Stäng luckan och grädda brödet ca 15 minuter till – innertemperaturen ska vara 98 C.

Ta ut och låt svalna på galler. Låt brödet vila minst 45 minuter innan du skär det, hur frestande det än doftar.

Muffins med päron, chocolate chips & crumble

Häromdagen gjorde jag en pärontosca-kaka, men fick en del konserverade päron över -och det är ju synd att kasta något. Bläddrade lite i bakböckerna och bestämde mig för att improvisera ihop några stora, maffiga muffins till helgens fika. De blev riktigt goda och saftiga, men kunde ha fått en stund till i ugnen – min överugn håller bestämt inte värmen ordentligt, något som jag misstänkt länge men nu fått bekräftat. Nåja – inget fel på smaken, den saken är klar – och framöver kommer jag enbart använda underugnen till bakning.

Basreceptet är Leila Lindholms, och resten ur eget huvud…

6-8 stora muffins, eller 12-15 små.

100 g smör
2 dl mjölk
skal från en citron
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vanlijsocker
240 g vetemjöl (4 dl)
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
75 g mörk choklad av god kvalitet
4-5 konserverade päronhalvor (små)

Crumble
75 g kallt smör
2 dl havregryn
1 dl strösocker
60 g vetemjöl (1 dl)

Sätt ugnen på 175 C för stora muffins, 200 C för små.

Häll ingredienserna till crumblen i en bunke och nyp ihop. Antagligen kan man köra alltihop i köksmaskinen också, men idag blev det manuellt. Ställ kallt.

Grovhacka chokladen och skär ner päronen i tunna klyftor.

Smält smöret på låg värme, tillsätt mjölken och citronskalet och låt svalna något.

Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt, och på låg hastighet tillsätt smör/mjölkblandningen. Blanda mjöl, salt och bakpulver samt chokladhacket i en bunke och vänd ner i smeten – vispa absolut inte, utan vänd försiktigt ner så att det nätt och jämnt blandar in sig.

Sätt pappersformar i muffinsplåten och fyll formarna till 2/3. Stick ner ett par päronklyftor i varje form och fördela sedan crumblen på toppen av smeten – snåla inte.

Baka av i ca 20 minuter för stora muffin och 12-15 minuter för små – crumblen bör ha fått en bra färg då också.

Banan- & nötkaka

Det här receptet har förekommit förut på bloggen, men jag har gjort lite ändringar… så det här är den nya versionen!

I raddan av kok- & bakböcker i kökshyllan står kanske den mest åtråvärda skatten av alla – en pärm med handskrivna recept från min mor. Några av dem har dykt upp här tidigare, och idag blev det dags för ett till – den berömda, saftiga banankakan. Till saken hör att min mor, som tillhör en helt annan generation och idag är 85 år ung, använder gamla hederliga termer som ‘kaffekopp socker’ och dylikt, så jag har efter några försök ”moderniserat” hennes recept något i avseende av mått. En annan detalj är att det sällan anges någon arbetsbeskrivning – det är ingredienserna, vilken ugnsvärme och tid – och det är det hela! Men bra blir det i alla fall… T.ex. har jag ingen aning om varför hon använder både bakpulver och bikarbonat i det här receptet – men jag kör på regeln att om det funkar, så finns det ingen anledning att ändra på det. 🙂

Den här kakan är underbar i sin saftighet och funkar även som dessert med en kula god vaniljglass – bananerna ska vara väl mogna, gärna på gränsen till övermogna – då blir kakan bäst. Att ha nötter i är mitt eget påfund – om man inte gillar nötter, eller är allergisk, så går det bra att hoppa över dem.

2 st välmogna bananer
1 ägg
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 g smält smör
150 g vetemjöl (2,5 dl)
1 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
4 msk vispgrädde
100 g hasselnötter

Sätt ugnen på 175 C. Smöra och bröda en avlång sockerkaksform.

Mosa bananerna ordentligt – jag körde med stavmixern. Hacka nötterna ganska grovt och smält smöret på låg värme.

Vispa ägget med socker och vaniljsocker tills det är vitt och pösigt och tillsätt smöret under vispning. Blanda i grädden i bananmoset och rör ner detta väl i äggsmeten. Blanda torrvarorna och vänd ner i smeten, och tillsätt sist de hackade nötterna.

Häll smeten i formen och baka av mitt i ugnen i ca 30 minuter. Prova med en sticka att kakan är torr.

Durumbröd på surdeg

Helgen har varit ledig och inbjudit till lite experiment i köket – och det passade extra bra då jag nyligen köpte ännu en brödbok, ”Den Franske Bagaren: Surdeg, mat, kärlek” av Sébastien Boudet. Lite extra kul då min fru känner honom lite grann – och han är onekligen väldigt omtalad just nu inom de bakintresserades värld. Är den bra, då? Jodå – väldigt snygg bok, bra beskrivningar och redogörelser för hela processen…. proffsig, helt enkelt. Men man ska vara medveten om att den riktar sig till de riktiga brödnördarna där det gärna får ta 2-3 dagar att baka ett bröd – det är inte en bok som man plockar upp om man vill ha ett bröd att äta samma dag.

Jag ska nog säga att jag rekommenderar boken – om man är riktigt, riktigt intresserad av brödbakning på traditionellt sätt och själva hantverket bakom. Två saker jag tog till mig och har provat är dels autolysen – att låta degen vila innan den knådas, och så har jag slutat med Manitobamjöl och försöker hålla mig till stenmalet, ekologiskt mjöl. I det här försöket har jag använt stenmalet vetemjöl från Labans kvarn på Gotland.

Jag har dock jobbat lite annorlunda med ligg och jästider – jag hade helt enkelt inte tre dagar som originalreceptet vill ha, så jag jäste i rumstemperatur istället för i kylen till största delen, mycket för att min surdeg inte riktigt hade den kraft som jag kände behövdes. Dessutom körde jag helt och hållet i köksmaskinen, trots att receptet vill ha handknådning… men mina taskiga artrosleder är inte med på det alls.

Till ett stort bröd:
500 g stenmalet vetemjöl
250 g durumvetemjöl
5 dl ljummet vatten
20 g grovt salt
150 g flytande vetesurdeg.

Se till att surdegen är aktiv och bubblande – jag tog fram rätt mängd kvällen innan ur kylen och lät den stå framme i bunke under plastfilm så att den skulle vara igång ordentligt.

Häll i mjölsorterna i blandarskålen och gör en grop i mitten där du häller i surdegen, saltet och vattnet. Kör på låg hastighet med degkroken tills du har en slät och ganska fast deg – tillsätt mer mjöl vid behov. Stanna maskinen, täck med en bakhandduk och låt vila en timme.

Kör maskinen på lägsta hastigheten i ca 10 minuter, och mjöla degen rikligt efter det och låt vila ytterligare 10 minuter i bunken. Stjälp upp på mjölat bakbord, vik den dubbel och lägg den sedan på mjölad handduk i plastlåda med tättslutande lock. Jag ställde den först i kylen i ca 6 timmar och tog sedan fram den i (sval) rumstemperatur i ca 8 timmar, tills den nått dubbel storlek.

Forma brödet och lägg tillbaka i lådan igen – mjöla ytterligare. Jag körde ungefär samma jästid igen – 6 timmar kyl, 8 timmar i rumstemperatur.

Sätt ugnen på 260 C. Jag lät bakstenarna värma en timme så att de höll god värme, men om du inte har sånt – stjälp upp degen på bakpapprad plåt. Mjöla och snitta degen med vass kniv eller rakblad, och så in med den i ugnen. Släng en skvätt hett vatten på ugnsbotten för ånga, stäng luckan och sänk sedan till 240 C (220 C varmluft). Låt gräddas i 50 minuter och låt sedan svalna på galler i minst en timme.

Det blir en rejäl skorpa på det här brödet, men det gillar jag personligen.