Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Den här helgen gav jag mig på en liten utmaning – att göra riktig smördeg och baka croissanter. Det är ju onekligen lite pyssel med det, och det är inte gjort i en handvändning – men jag vet ju att min franska fru gillar den här typen av bakverk, och jag är väl onekligen lite svag för dem också när de är välgjorda. Croissanter är verkligen ett bakverk där man märker en enorm skillnad på färdigköpta/bake-off och den riktiga varan.

Mängden smör är onekligen på gränsen till bisarr, så det är ju inget man äter ofta – men just smörsmaken är ju vad som gör bakverket. Man kan intresserat notera att när vi köpte färdig smördeg på jobbet så var den laktosfri? Man kan ju undra….

Notera att man bör göra själva degen dagen innan och låta den vila i kyl över natten, så det krävs lite planering. Minst 6 timmar i kyl i alla fall…

Till ca 18 croissanter
500 g vetemjöl
250 g vatten
50 g strösocker
10 g salt
25 g jäst

400 g osaltat, kallt smör till inkavling

Lös upp jästen i vattnet och kör alla ingredienserna i degblandaren på låg hastighet i 3 minuter, och sedan 2 minuter på lite snabbare hastighet. Ta inte riktigt allt mjöl från början, utan dosera så att du får en spänstig, men inte elastisk deg. Den ska släppa kanterna i bunken och kännas ganska fast.

Lägg i en oljad bunke med lock i kylen över natten, eller minst 6 timmar, tills den nått ungefär dubbel storlek.

Dag 2
Skiva ut det kalla smöret mellan två bakplåtspapper och banka ihop det med kaveln till en jämntjock platta på 15 x 25 cm. Lägg in smörplattan i kylen, fortfarande mellan smörpappren, tills det är dags att kavla.

Ta ut degen och smörplattan ur kylen. Stjälp upp degen på mjölat bord och kavla ut den till en rektangel på 60x 40 cm. Lägg smörplattan på ena halvan av degen och vik upp ytterkanterna på degen över kanterna på smörplattan (se bild). Vik över andra deghalvan och nyp ihop degkanterna runtom. Kavla ut det hela till en rektangel på 60 x 40 cm – men se till att det inte går hål på degen så att smöret tittar fram.

Gör ett tre-slag – d.v.s. vik in ena kortsidan till två tredjedelar på degen. Vik in från andra kortsidan över den andra vikningen, så att du har en degplatta i tre skikt. Lägg degen på en bricka och ställ in i kylen i 20 minuter. Fuska inte med tiden.

Ta fram den kylda degplattan, kavla återigen ut till 60 x 40 cm, och gör ett nytt tre-slag. In i kylen 20 minuter igen.

Upprepa en gång till så att du totalt har gjort tre tre-slag. Lägg in degen i kylen i 20 minuter att kallna innan vi formar till croissanterna.

Croissanter:
Ta upp degen på lätt mjölat bakbord och kavla ut till en platta på 50 x 30 cm. Dela den med vass kniv på längden. Skär varje degplatta i ett sick-sack mönster så att du får nio trianglar med en bas på 10 cm från varje avlång degplatta. (och ja, det blir en liten spillbit i varje ände). Rulla ihop varje triangel från basen till spetsen, och lägg dem på plåt med bakplåtspapper med spetsen nedåt.

Pensla med uppvispat ägg och låt jäsa under bakduk i ca 1,5 timme. Baka av i ugnen i 225 C i ca 12-15 minuter – de ska ha en relativt mörk färg för att vara riktigt frasiga. Låt svalna på galler och pudra florsocker över innan servering.

Mandelcroissanter
Gör precis som ovan, men gör en mandelfyllning och lägg en tsk av fyllningen vid basen av varje triangel innan du rullar ihop dem.

Mandelfyllning:
100 g riven mandelmassa
50 g strösocker
50 rumstempererat smör
25 g vatten

Vispa ihop med elvisp tills det hela är krämigt.

Pain au Chocolat 
Gör croissantdegen enligt ovanstående, och även mandelmassefyllningen. Hacka 200 g bra, mörk choklad grovt.

Kavla ut degen till en platta, 25 cm bred, ca 3-4 mm tjock. Spritsa en sträng mandelmassefyllning längs mitten på plattan på längden och strö över den hackade chokladen. Vik upp ena långsidan över fyllningen i mitten, och vik sedan över den andra långsidan, men se till att inte skarven hamnar ända ute i kanten. Vänd på degen så att skarven ligger nedåt, mot bakbordet.

Skär degen i ca 6 cm långa bitar och lägg på plåt med bakplåtspapper. Pensla med uppvispat ägg och strö eventuellt över lite råsocker. Låt jäsa i 1,5 timme. Baka av i ugnen i 225 C i ca 12-15 minuter – de ska ha en relativt mörk färg för att vara riktigt frasiga. Låt svalna på galler och pudra florsocker och eventuellt lite smält choklad över innan servering.

Dagens lunch blev Tortano – perfekt lunch när man är solo hemma, och den står sig dessutom i kylen ett tag. Receptet är taget från Leila och lite lätt justerat efter egen smak.

Till ett bröd:
15 g jäst
3 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
1 msk honung
1,5 msk havssalt
2,5 dl durumvetemjöl
4-5 dl vetemjöl special

Förslag på fyllning:
200 g mozzarella, riven (Västerbottensost är vansinnigt gott också)
200 g rökt skinka
2 stora portabellasvampar
1 klyfta vitlök
Ev färska örter, t.ex basilika

Smula jästen i en bunke och lös upp den i vattnet. Tillsätt honung, salt och olivolja. Blanda i durummjölet och största delen av vetemjölet och jobba ihop i maskin eller för hand till en smidig, elastisk deg. I och med att brödet ska ha ett ‘kort bett’ så behöver man inte köra degen så länge – 5-6 minuter räcker. Låt jäsa 45 minuter i bunken med bakduk över.

Under tiden, skölj portabellasvamparna, rensa bort lamellerna under hatten och skär upp i tunna skivor. Finhacka vitlöksklyftan. Stek svamp och vitlök i smör så att svampen är ordentligt genomstekt. Låt svalna.

Sätt ugnen på 250 C.

Tryck ut degen på mjölat bakbord – kavla inte – till en rektangel med ca 1 cm tjocklek. Varva ost, skinka, den stekta svampen och eventuella örter över hela degen, men lämna 2 cm längs kanten på ena långsidan. Rulla ihop alltihop som en rulltårta från långsidan och pensla den ‘rena’ kanten med vatten så att den håller ihop hela rullen. Forma till en krans och lägg på plåt med bakplåtspapper – mjöla lite ovanpå och täck med bakduk – låt jäsa 30 minuter.

Sätt plåten mitt i ugnen och sänk direkt värmen till 200 C. Baka i ca 25-35 minuter tills brödet fått en gyllene färg och låt sedan svalna en stund på galler.

Givetvis kan man fylla brödet med andra saker – rostad paprika, soltorkade tomater, oliver…

Vid det här laget har det hunnits med ett antal surdegslimpor här hemma, och för varje gång testar jag nån liten ny detalj för att få brödet precis som jag vill ha det – och nu har jag hittat vad jag tycker är det godaste hittills. Min uppfattning om en god surdegslimpa är en rejäl, knaprig skorpa med ett lite ”tuggigt” inkråm – och så ska det hålla sig bra.

Nu vet jag att alla inte håller med om min smak och mitt tycke – jag fuskar med lite jäst när jag inte har lust att vänta två dygn på brödet och mina metoder är ett hopkok av ett flertal recept och tips och råd från alla möjliga böcker och bloggar.

Jag använder bakstenar av täljsten i ugnen, som mina trogna läsare vet – senaste tillskottet i utrustningen är en rejäl bakspade av god kvalitet för att få brödet från bakbordet till ugnen, och jag har också börjat snitta brödet betydligt mer än jag gjorde tidigare. Jag har ännu inte köpt någon dedikerad brödsnittskniv, utan kör med rakblad – vanliga köksknivar drar sönder degen, oavsett hur skarpa de är.

Något jag nämnt tidigare att jag tagit till mig är dels att jag numera alltid låter degen genomgå autolys – d.v.s. jag kör ihop hela degen i blandaren tills den precis gått ihop och är slät och sedan låter den vila 45 minuter innan den knådas ordentligt, och dels att jag slutat använda Manitobamjöl och nu försöker hålla mig till ekologiskt, stenmalet mjöl.

Nedanstående recept är avpassat att funka bra i en Kitchenaidmaskin – lagom storlek för att bli knådat ordentligt.

Till ett stort bröd.
375 g vatten
75 g vetesurdeg
110 g rågsurdeg
20 g honung
100 g durummjöl
460-500 g stenmalet, ekologiskt vetemjöl
5 g jäst
20 g havssalt

Lägg allt mjöl i bunken och gör en grop i mitten där degkroken kommer hamna. I gropen, tillsätt vatten, surdegar, honung och jäst – avvakta med saltet. Sätt dit kroken och kör ihop degen på låg hastighet tills den går ihop och är någorlunda slät. Den ska släppa bunkens kanter ordentligt, men kan kladda lite i botten. Stanna maskinen, skrapa ner degen från sidorna och från kroken och täck bunken med en bakhandduk. Låt vila i 45 minuter.

Kör igång maskinen på låg hastighet och tillsätt saltet, och kör degen i 15 miuter – den ska vara smidig, men inte för fast. Ta ur kroken och låt degen vila i bunken i 30 minuter till. Olja en bunke eller plastlåda med lock – jag använder en Margretebunke på 4 liter med lock. Ta upp degen och vik den i treslag på mjölat bakbord, lägg ner den i den oljade bunken och strö över lite mjöl. Låt jäsa i sisådär 1,5 – 2 timmar till dubbel storlek.

I god tid, starta upp ugnen på 260 C varmluft med en tom, djup plåt på nedersta falsen i ugnen. Har du inte baksten, sätt in en tom, flat plåt på mittenfalsen så att den blir rejält upphettad.

Stjälp upp den färdigjästa degen på mjölat bakbord och forma försiktigt till ett bröd – tryck inte ut luftbubblorna för mycket. Snitta med rakblad eller mycket vass kniv och för över degen till baksten/plåt med spade, händer eller med hjälp av ett bakplåtspapper. Kasta in ca 2 dl vatten på bottenplåten och stäng ugnsluckan. Efter 5 minuter, sänk värmen till 210 C. Efter ytterligare 10 minuter, öppna ugnsluckan och vädra ur ordentligt – ta gärna ut bottenplåten också. Stäng luckan och grädda brödet ca 15 minuter till – innertemperaturen ska vara 98 C.

Ta ut och låt svalna på galler. Låt brödet vila minst 45 minuter innan du skär det, hur frestande det än doftar.

Häromdagen gjorde jag en pärontosca-kaka, men fick en del konserverade päron över -och det är ju synd att kasta något. Bläddrade lite i bakböckerna och bestämde mig för att improvisera ihop några stora, maffiga muffins till helgens fika. De blev riktigt goda och saftiga, men kunde ha fått en stund till i ugnen – min överugn håller bestämt inte värmen ordentligt, något som jag misstänkt länge men nu fått bekräftat. Nåja – inget fel på smaken, den saken är klar – och framöver kommer jag enbart använda underugnen till bakning.

Basreceptet är Leila Lindholms, och resten ur eget huvud…

6-8 stora muffins, eller 12-15 små.

100 g smör
2 dl mjölk
skal från en citron
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vanlijsocker
240 g vetemjöl (4 dl)
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
75 g mörk choklad av god kvalitet
4-5 konserverade päronhalvor (små)

Crumble
75 g kallt smör
2 dl havregryn
1 dl strösocker
60 g vetemjöl (1 dl)

Sätt ugnen på 175 C för stora muffins, 200 C för små.

Häll ingredienserna till crumblen i en bunke och nyp ihop. Antagligen kan man köra alltihop i köksmaskinen också, men idag blev det manuellt. Ställ kallt.

Grovhacka chokladen och skär ner päronen i tunna klyftor.

Smält smöret på låg värme, tillsätt mjölken och citronskalet och låt svalna något.

Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt, och på låg hastighet tillsätt smör/mjölkblandningen. Blanda mjöl, salt och bakpulver samt chokladhacket i en bunke och vänd ner i smeten – vispa absolut inte, utan vänd försiktigt ner så att det nätt och jämnt blandar in sig.

Sätt pappersformar i muffinsplåten och fyll formarna till 2/3. Stick ner ett par päronklyftor i varje form och fördela sedan crumblen på toppen av smeten – snåla inte.

Baka av i ca 20 minuter för stora muffin och 12-15 minuter för små – crumblen bör ha fått en bra färg då också.

Det här receptet har förekommit förut på bloggen, men jag har gjort lite ändringar… så det här är den nya versionen!

I raddan av kok- & bakböcker i kökshyllan står kanske den mest åtråvärda skatten av alla – en pärm med handskrivna recept från min mor. Några av dem har dykt upp här tidigare, och idag blev det dags för ett till – den berömda, saftiga banankakan. Till saken hör att min mor, som tillhör en helt annan generation och idag är 85 år ung, använder gamla hederliga termer som ‘kaffekopp socker’ och dylikt, så jag har efter några försök ”moderniserat” hennes recept något i avseende av mått. En annan detalj är att det sällan anges någon arbetsbeskrivning – det är ingredienserna, vilken ugnsvärme och tid – och det är det hela! Men bra blir det i alla fall… T.ex. har jag ingen aning om varför hon använder både bakpulver och bikarbonat i det här receptet – men jag kör på regeln att om det funkar, så finns det ingen anledning att ändra på det. 🙂

Den här kakan är underbar i sin saftighet och funkar även som dessert med en kula god vaniljglass – bananerna ska vara väl mogna, gärna på gränsen till övermogna – då blir kakan bäst. Att ha nötter i är mitt eget påfund – om man inte gillar nötter, eller är allergisk, så går det bra att hoppa över dem.

2 st välmogna bananer
1 ägg
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 g smält smör
150 g vetemjöl (2,5 dl)
1 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
4 msk vispgrädde
100 g hasselnötter

Sätt ugnen på 175 C. Smöra och bröda en avlång sockerkaksform.

Mosa bananerna ordentligt – jag körde med stavmixern. Hacka nötterna ganska grovt och smält smöret på låg värme.

Vispa ägget med socker och vaniljsocker tills det är vitt och pösigt och tillsätt smöret under vispning. Blanda i grädden i bananmoset och rör ner detta väl i äggsmeten. Blanda torrvarorna och vänd ner i smeten, och tillsätt sist de hackade nötterna.

Häll smeten i formen och baka av mitt i ugnen i ca 30 minuter. Prova med en sticka att kakan är torr.

Helgen har varit ledig och inbjudit till lite experiment i köket – och det passade extra bra då jag nyligen köpte ännu en brödbok, ”Den Franske Bagaren: Surdeg, mat, kärlek” av Sébastien Boudet. Lite extra kul då min fru känner honom lite grann – och han är onekligen väldigt omtalad just nu inom de bakintresserades värld. Är den bra, då? Jodå – väldigt snygg bok, bra beskrivningar och redogörelser för hela processen…. proffsig, helt enkelt. Men man ska vara medveten om att den riktar sig till de riktiga brödnördarna där det gärna får ta 2-3 dagar att baka ett bröd – det är inte en bok som man plockar upp om man vill ha ett bröd att äta samma dag.

Jag ska nog säga att jag rekommenderar boken – om man är riktigt, riktigt intresserad av brödbakning på traditionellt sätt och själva hantverket bakom. Två saker jag tog till mig och har provat är dels autolysen – att låta degen vila innan den knådas, och så har jag slutat med Manitobamjöl och försöker hålla mig till stenmalet, ekologiskt mjöl. I det här försöket har jag använt stenmalet vetemjöl från Labans kvarn på Gotland.

Jag har dock jobbat lite annorlunda med ligg och jästider – jag hade helt enkelt inte tre dagar som originalreceptet vill ha, så jag jäste i rumstemperatur istället för i kylen till största delen, mycket för att min surdeg inte riktigt hade den kraft som jag kände behövdes. Dessutom körde jag helt och hållet i köksmaskinen, trots att receptet vill ha handknådning… men mina taskiga artrosleder är inte med på det alls.

Till ett stort bröd:
500 g stenmalet vetemjöl
250 g durumvetemjöl
5 dl ljummet vatten
20 g grovt salt
150 g flytande vetesurdeg.

Se till att surdegen är aktiv och bubblande – jag tog fram rätt mängd kvällen innan ur kylen och lät den stå framme i bunke under plastfilm så att den skulle vara igång ordentligt.

Häll i mjölsorterna i blandarskålen och gör en grop i mitten där du häller i surdegen, saltet och vattnet. Kör på låg hastighet med degkroken tills du har en slät och ganska fast deg – tillsätt mer mjöl vid behov. Stanna maskinen, täck med en bakhandduk och låt vila en timme.

Kör maskinen på lägsta hastigheten i ca 10 minuter, och mjöla degen rikligt efter det och låt vila ytterligare 10 minuter i bunken. Stjälp upp på mjölat bakbord, vik den dubbel och lägg den sedan på mjölad handduk i plastlåda med tättslutande lock. Jag ställde den först i kylen i ca 6 timmar och tog sedan fram den i (sval) rumstemperatur i ca 8 timmar, tills den nått dubbel storlek.

Forma brödet och lägg tillbaka i lådan igen – mjöla ytterligare. Jag körde ungefär samma jästid igen – 6 timmar kyl, 8 timmar i rumstemperatur.

Sätt ugnen på 260 C. Jag lät bakstenarna värma en timme så att de höll god värme, men om du inte har sånt – stjälp upp degen på bakpapprad plåt. Mjöla och snitta degen med vass kniv eller rakblad, och så in med den i ugnen. Släng en skvätt hett vatten på ugnsbotten för ånga, stäng luckan och sänk sedan till 240 C (220 C varmluft). Låt gräddas i 50 minuter och låt sedan svalna på galler i minst en timme.

Det blir en rejäl skorpa på det här brödet, men det gillar jag personligen.

Det blir inte så mycket skrivet på bloggen nuförtiden, men jag tänkte ändå hålla lite liv i den eftersom besökarna fortfarande tittar in med jämna mellanrum!

Med det lite oväntade snöovädret idag så bestämde jag mig för att tillbringa dagen i köket och baka och laga mat, och att också testa att göra biscottis – på jobbet har vi flera olika sorter till fikat, men jag hittade ett recept med cognac och choklad som såg väldigt gott ut. Cognacsförrådet var tomt, så det fick bli lite lagrad rom istället – Matusalem 15-årig Gran Reserva, närmare bestämt. En värdig rom att sätta smak på goda kakor till kaffet….

100 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
3 ägg
420 g vetemjöl (7dl)
3 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
0,5 tsk vaniljsocker
100 g grovhackad mörk choklad
3 msk rom eller cognac
 

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör smöret och sockret poröst och tillsätt ett ägg i taget tills de jobbas in i smeten ordentligt. Rör i chokladhack och sprit.

Blanda torrvarorna och rör ner tills du har en slät deg.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord, dela i tre delar och rulla ut till längder – lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda i ugnen i 15 minuter, stäng av ugnen och ta ut plåten med längderna. Skär upp längderna i diagonala, ca 2 cm breda bitar, och ställ tillbaka i ugnen på eftervärmen. Låt stå tills de är genomtorra och knapriga.

Lussebullar

13:e december – man behöver väl kanske inte förklara mer än så varför det blev just det här receptet idag? Jag bestämde mig för att testa Heléne Johanssons recept den här gången – det passade mig bra, eftersom jag inte riktigt gillar Kesella i vetebrödsdeg – jag tycker det blir för tunga bröd. Goda när de är precis nybakta, men dagen efter är de för kompakta….

En annan liten speciell rutin är att hon rekommenderar att man löser upp saffranet i lite konjak och socker, helst över natten i kylen – nu hade jag inte någon konjak hemma, så det blev mörk rom istället… men det verkar funka precis lika bra och gav god smak åt de färdiga bullarna.

Dessutom hävdas det att man ska baka små vetebröd i vanlig under/övervärme och inte varmluft, eftersom det gör bullarna torra. Sant eller inte vet jag inte – nu testade jag faktiskt att inte använda varmluften den här gången, och lussebullarna blev väldigt goda och saftiga. Nån gång får man väl testa en plåt av varje för att bekräfta teorin….? Hur som haver, så har jag i vanlig ordning modifierat receptet efter egen smak….

Receptet ger 25-30 bullar. Jag gjorde halv sats, eftersom KitchenAid-maskinen inte riktigt gillar 5 dl-degar – och på två personer räcker det gott.

1 g saffran (2 kuvert)
30 g mörk rom + 30 g socker
75 g jäst
500 g kall mjölk
1100 – 1200 g vetemjöl
200 g strösocker
150 g smör, rumstempererat
5 g salt
100 g russin till dekoration
1 ägg till pensling

Lös upp saffranet i rommen och sockret, helst över natten. Jag muddlade det hela och lät det dra nån timme i rumstemperatur. Det var rätt lagom medans smöret låg framme och blev mjukt.

Lös upp jästen i den kalla mjölken och tillsätt resten av ingredienserna – börja med den mindre mängden mjöl och tillsätt efter behov. Kör i maskin i 10-12 minuter tills du har en smidig och elastisk deg. Medan degen kör, så lägg russinen i blöt – det kommer göra att russinen fastnar mycket bättre i bullarna.

Låt degen vila i 10 minuter och stjälp sedan upp den på mjölat bakbord.

Dela upp degen i önskat antal bitar – ca 30 blir lagom för normalstora lussebullar – och rulla ut varje bit till en ca 15 cm lång rulle. Snurra in ändarna från varsitt håll så att det bildas ett ‘S’ och lägg på bakplåtspapper. Sila av russinen och tryck i ett russin i varje knorr.

Sätt ugnen på 225 C, vanlig under/övervärme. Låt jäsa i rumstemperatur i ca 1 timme under bakduk.

Baka av i  mitten av ugnen i 10-12 utan att äggpensla först – när de kommer ut ur ugnen, så pensla direkt med uppvispat ägg med en skvätt vatten i.

Jag har sagt det förut, och det kan upprepas – jag är ingen julmänniska! Hemmet är i total avsaknad av julpynt, granar eller adventsstjärna och förutom själva julafton med familjen så bryr jag mig väldigt lite om julfirande. Dock –  jag älskar julens kryddor och bakverken som hör till – lussekatter, pepparkakor, knäck och allt sådant.

Idag bestämde jag mig för att göra pepparkakor från scratch – den färdigköpta degen är helt ok, men det är ju mycket roligare att göra allt från grunden, eller hur? Ett mindre dilemma var att jag inte hade några pepparkaksstansar som var något att ha – helst skulle jag velat ha en hjärtstans, men i brist på detta tog jag ut runda kakor med ett lämpligt vinglas istället. Stansen hamnade istället på inköpslistan tillsammans med lite andra köksprylar till nästa besök på någon köksbutik….

Och så receptet:

1,5 dl farinsocker
1 dl mörkt muscovadosocker
3/4 dl ljus sirap
3/4 dl vatten
150 g rumsvarmt smör
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen kryddnejlika
1,5 tsk bikarbonat
7 – 8 dl vetemjöl 

Häll farinsocker, muscovado, vatten och sirap i en kastrull och koka upp.

Blanda smöret och kryddorna (inte bikarbonatet). Lägg ner smörblandningen i kastrullen och låt det smälta ner i sirapsblandningen, utan att röra om. Låt svalna ordentligt.

Blanda bikarbonatet med 6 dl av mjölet och blanda ner i sirapsblandningen. Jag körde alltihop på lägsta hastigheten i KitchenAid-maskinen med vingen monterad. Tillsätt mera mjöl tills du har en slät deg som släpper kanterna på bunken, men den ska inte vara hård – den kommer stelna till i kylen.

Täck degen med plastfolie och kyl i några timmar, eller allra helst över natten.

Sätt ugnen på 175 C.

Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den smidig. Kavla ut tunt och ta ut kakor med mått enligt önskemål. Lägg på smord eller papprad plåt, och baka av i ca 8 – 10 minuter. Låt svalna på galler.

På sistone har det blivit lite nya bakböcker – bland annat Heléne Johanssons ”Sötebröd från Brunkebergs Bageri”, som snabbt har blivit favoritlektyr, och bland annat dök det upp ett recept på Toscabullar som jag älskar! Nu är inte det här det enklaste receptet, då man ska kavla in massor av smör i degen, ungefär som wiener- eller croissantdeg – men tro mig – det är väl värt pysslet! Det kräver lite fokus och noggrannhet, men oj vilka bullar….

Först gör vi en helt vanlig vetedeg – för omväxlings skull, prova det här receptet:

Vetedeg (ca 30 bullar):
75 g jäst
5 dl kall mjölk
200 g strösocker
en nypa salt
200 g rumstempererat smör
1050-1200 g vetemjöl
20 g nystött kardemumma

400 g osaltat, kallt smör till inkavling

Lös upp jästen i den kalla mjölken och blanda i övriga ingredienser i assistentbunken. Kör ihop allt i 12-15 minuter i köksmaskinen, tills du har en smidig, lättjobbad deg (15-20 minuter för hand). Sätt degen i kylen i 30 minuter.

Skiva ut det kalla smöret mellan två bakplåtspapper och banka ihop det med kaveln till en jämntjock platta på 15 x 25 cm. Lägg in smörplattan i kylen, fortfarande mellan smörpappren, tills det är dags att kavla.

Ta ut degen och smörplattan ur kylen. Stjälp upp degen på mjölat bord och kavla ut den till en rektangel på 50 x 30 cm. Lägg smörplattan på ena halvan av degen och vik upp ytterkanterna på degen över kanterna på smörplattan (se bild). Vik över andra deghalvan och nyp ihop degkanterna runtom. Kavla ut det hela till en rektangel på 60 x 40 cm – men se till att det inte går hål på degen så att smöret tittar fram.

Gör ett tre-slag – d.v.s. vik in ena kortsidan till två tredjedelar på degen. Vik in från andra kortsidan över den andra vikningen, så att du har en degplatta i tre skikt. Lägg degen på en bricka och ställ in i kylen i 20 minuter. Fuska inte med tiden.

Ta fram den kylda degplattan, kavla återigen ut till 60 x 40 cm, och gör ett nytt tre-slag. In i kylen 20 minuter igen.

Upprepa en gång till.

Kavla sedan ut degen till en rektangel så att den är ca. 3-4 mm tjock, rulla hop den som en rulltårta och skär upp i jämnstora bitar. Lägg bitarna med snittytan uppåt i bullformar på plåt med bakplåtspapper och låt jäsa under duk ca 1 timme. Jag upptäckte själv i det här läget att jag hade slut på bullformar, så jag la snurrorna direkt på bakplåtspappret. Det funkade, men de flöt ut lite – i formar hade de blivit högre och finare….

Sätt ugnen på 225 grader. Under tiden bullarna jäser så gör vi toscasmeten.

Toscatäcke:
100 g smör
100 g strösocker
100 g glukos (finns på apoteket eller i bakhyllan på välsorterade affärer)
100 g vispgrädde
100 g hackad eller flagad sötmandel

Blanda alla ingredienserna utom mandeln i en tjockbottnad kastrull och sjud under omrörning tills den börjar bli gyllene och simmig och släpper kanterna på kastrullen – det ska dessutom dofta knäck om du sätter näsan över kastrullen. Har du termometer, så ska det hela upp i 116 grader. Ta av från värmen och blanda i mandeln.

Har du nu inte glukos hemma, så kan du testa toscasmeten från det här receptet istället – det bör funka lika bra.

Pensla de jästa bullarna med uppvispat ägg, och sätt in i mitten på ugnen i 6 minuter. Ta ut plåten, bred på toscasmet, ca 2-3 tsk smet per bulle och sätt tillbaka i ugnen i ytterligare 6-8 minuter tills toscan har en fin gyllenbrun färg. Låt svalna på plåten en stund, och flytta sedan över på galler för att svalna helt. Se upp för den smälta toscan – man kan få rejäla brännmärken om man får det på händerna.

Avnjut med ett stort glas kall mjölk eller en god kopp kaffe…..och köp boken. Mycket väl värd pengarna!